Brottsplats Sörmland 1

Omfattar tiden 1874 fram till 2004.

I boken berättas om Hjert och Tector som år 1876 blev de två sista som avrättades offentligt i Sverige.

Mälarmördaren Filip Nordlund mördade år 1900 en handfull människor ombord på ångaren Prins Carl på Mälaren. Nordlund avrättades år 1900 på fängelset i Västerås.

Ett mord, Grönstamordet, inträffade år 1930 och blev 1955 preskriberat som ouppklarat. Mordet är det enda mord i Eskilstuna som inte klarats upp trots att polisen till och från lade ner mycket tid för att försöka lösa det.

Ytterligare ett 20-tal kapitel skildrar uppmärksammade brott som inträffat. Mordet på Göran Flink år 1994 förblev ouppklarat i 15 år innan ett DNA-svar pekade ut en möjlig gärningsman. Tingsrätt och hovrätt bedömde då brottet som dråp och brottet var därmed preskriberat. 



 


Brottsplats Sörmland 2

Här skildras brott och händelser som inträffat mellan åren 1958 och fram till 2005. Bokens avslutas med den ruggigaste berättelse man som polis kan tänka sig.

Två poliser fick i uppdrag att lokalisera en person som klassats som en av Sveriges två farligaste människor. Polisernas order var glasklara ”de fick inte ingripa utan bara lokalisera personen”. När mannen var lokaliserad fanns en piketstyrka på plats för att göra ingripandet. När poliserna av en händelse mötte mannen i ett trapphus tittade de på varandra och bestämde sig för att ”trots glasklara direktiv” att gripa mannen. Mannen som genomgått närstridsutbildning i USA dödade den ene polisen och oskadliggjorde den andre med polisens egen tårgas. När mannen lämnade fastigheten sköt han mot ytterligare en polis. Kulan nuddade och åstadkom en sårskada i polisens huvud.

 



Brottsplats Sörmland 3

Händelserna i denna bok inträffade från året 1958 och framåt. Det mest uppskakande kapitlet i denna bok är Estoniakatastrofen då nästan 1 000 människor omkom. I boken berättar överlevande om de strapatser de fick uppleva. En kvinna förlorade både sin make och sin svärmor. Hon hamnade slutligen i en livflotte där hon efter ett antal timmar räddades. En man tog sig snabbt ut på däck när fartyget kapsejsade. Han höll sig hela tiden gående på fartyget först på däck och sedan när fartyget kantrat på skrovet. Plötsligt kom en livflotte flytande. Mannen tog sig ner i flotten och blev slutligen räddad utan att ens ha blivit blöt om fötterna.

I boken går att läsa om en man som drabbades inbrottstjuvar. När polisen inte kunde hjälpa sköt han en tjuv.

 



Brottsplats Sörmland 4

Denna bok inleds med branden på Eskilstuna stadshotell. Här gjorde poliserna tillsammans med hotellpersonal initialt ett fantastiskt arbete och alla gästerna räddades till livet. Polisutredningen blev en välgjord utredning där gärningsmannen snart nog var inringad. Gärningsmannen filmades av olika övervakningskameror när han lämnade hotellet efter att anlagt branden.

Han filmades när han tog av handskar, mössa och tröja. På samtliga plagg anträffades hans DNA. Han fälldes i tingsrätten två gånger eftersom rättegången fick göras om efter ett formaliafel. I hovrätten friades mannen. Det var visserligen besvärande med DNA-spåren men dessa uteslöt inte att någon annan kan ha använt plaggen, efteråt, utan att avsätta DNA. Denna dom visar två saker. För det första att gränsen för rimliga tvivel flyttats fram till nästan ”bortom alla tvivel. Den visar också att juristerna i hovrätten inte förstått att värdera DNA-bevis.

 


 


Brottsplats Sörmland 5

Här kan man läsa om mordet på polismannen Ragnar Sandal 1966. Mordet utfördes av Gunnar Norgren och Clark Odert Olofsson. Norgren dömdes för mordet och försvann, efter ett uppmärksammat flyktförsök, in i glömskans gränsland. Clark Olofsson startade kanske inte sin karriär med detta mord men det blev tydligtvis ett avstamp för en livslång brottskarriär som skildras i ett kapitel.

I denna bok har jag också lagt in några fall som inträffat utanför Sörmland. Bland dessa kan nämnas det s k Lindomemordet.

Detta mord blev känt då två gärningsmän skyllde på varandra och friades. Här trodde jag till en början att det handlade om en dålig lagstiftning när det i själva verket handlade om en dålig polisutredning och en medioker åklagarinsats.



       


Brottsplats Sörmland 6

Sveriges största kostöld inträffade utanför Gnesta år 2012. Den 19 december anmälde en lantbrukare att han blivit av med 69 kor under efternatten till den 19.

Den polis som fick ärendet var uppenbart ointresserad. Han höll något korta förhör och satte sig där-efter för att vänta på att ett under skulle ske eller att något öronmärke skulle dyka upp. Denna stöld var, som den anmäldes, fysisk omöjlig och väckte en oerhörd massmedial uppmärksamhet. Veckans brott med Leif G W gjorde ett stort inslag om händelsen. Bonden blev sedermera misstänkt för försök till försäkringsbedrägeri men friades eftersom åklagaren inte kunde styrka att någon skadeanmälan hade gjorts. Detta trots att alla inblandade, utom bonden, ansåg att en muntlig skadeanmälan hade gjorts.